Just nu sitter jag och tittar på Sveriges mästerkock. Kul med tävlingsprogram tycker jag!

När det är slut så forsätter det tittas på TV4 då det är dags för Biggest Loser Sverige. Kanske man börjar känna sig lite inspirerad att komma igång med allt igen nu när jag mår bättre (även om förkylningen håller sig kvar för glatta livet). Behöver all hjälp jag kan få!

Ett gammal inlägg från min förra blogg:

Alla hade vi väl någon kändis som vi hade en liten crush på när vi var i tonåren. Men vem hade en crush på en fiktiv person, dvs någon som inte existerar utanför bioduken eller tv-rutan? 

Jag hade en och det kanske är delvis därför som jag fortfarande älskar serien. Min "crusch" var Clark Kent i tv-serien Lois & Cark, som sändes under 90-talet. 

Det var inte för att han var Superman utan bara Clark Kent och det var så jag ville att min framtida kille skulle vara. Stark, men känslig på samma gång och kärleksfull. Vem vill inte ha en kille som älskar en lika mycket som Clark Kent älskar sin Lois Lane?

Vem var din crush?

Jag tänkte dela med mig av något ni inte visste om mig. Jag älskar att sjunga! 

Jag går ofta omkring och sjunger hemma, det vill säga när jag är ensam. Det går bara inte att sjunga när det folk hemma eller hör. Så fort någon är i närheten så är det som att trycka på off-knappen eller på mute. Det går bara inte! Inte ett ljud kommer ut. Med ett undantag! Så fort jag druckit lite alkohol så går det hur bra som helst att sjunga när någon hör, det är som att den spärren släpper helt. Singstar eller liknande funkar också för att få mig att sjunga har jag märkt!

Är det någon som känner igen sig? 

Detta är ett inlägg från min förra blogg som ni ska få ta del av:

Fasen vad svårt det ska vara att skriva ibland! Har suttit och stirrat på dataskärmen ett bra tag nu utan att ha kommit på något vettigt att skriva om. Det är ju så himla frustrerande! Det värsta är att ju mer man tänker desto tommare blir det i huvudet. Man skulle kunna höra en knappnål falla där inne, så tomt är det! 

Till slut sätter man ändå igång och skriver något meningslöst dravel i hopp om att snart, snart lossnar det. "Snart kommer jag att komma på något riktigt bra att skriva om." Men oftast kommer inte den där genialiska idén om vad man ska skriva om. Alltså sitter man bara där och skriver en massa meningslösa ord som ingen kommer att bry sig om att läsa. För det mesta raderas alltihopa innan någon fått chansen att läsa skiten. Ibland blir det, som nu, ett inlägg om när inspirationen tryter...

Känner ni igen er? 

Dag 2: Tema "olika"

Detta kan man ju tolka lite som man vill, men jag har valt en bild som är redigerad på två olika sätt.