Även om julen, så klart, inte är detsamma som när man var liten så är den fortfarande speciell, fast på ett annat sätt. Tänkte dela med mig av några julfavoriter.

Bästa jullåten: All I want for Christmas is you - Mariah Carey

Bästa julfilmen: Finns många bra men en som jag ser varje år är A Christmas carol från 1984. 

Favorit på julbordet: Skinkan i all ära, men inget går upp mot mammas hemmagjorda köttbullar!

Favorit i julgranen: Isprinsessan/ballerinan

Favoritfärger i granen: Rött och guld

Äkta gran vs. plastgran: Plastgran i och med att jag inte tål en riktig.

Favoritdrycken: Cola. Sorry julmusten ;)

Pepparkakor vs. lussekatter: Lussekatter utan tvekan!

Hårda vs. mjuka paket: Spelar absolut ingen roll! 

Favorit i fönstret: Adventsljusstaken. Ingen jul annars.

Favorit bland julgodiset: Knäck. Fast den har fått hård konkurens i år så nästa år kanske jag har en ny favorit!

Denna superduper fina ringen från Cats n' Queens vann jag via deras sida på facebook förra veckan och idag damp den ner i brevlådan :)

Det finns så mycket som får mig att må bra, allt från stort till guldkorn i vardagen. Här några saker i alla fall:

• Familj och släkt
• Mina vänner
• Musik! Skulle inte klara mig utan musik.
• Dansa loss hemma i vardagsrummet när ingen ser
• Egen tid. Vem behöver inte det?
• Sjunga (när ingen hör)
• När jag känner mig fin i det jag har på mig

Visst finns det många bra ögonblick (jag väljer att ta dom bra) i det förflutna men jag försöker fokuserar mer på de som förhoppningsvis ligger framför mig. Har dock valt ut et par ögonblick om jag måste välja.

Som när jag flyttade hemifrån. Det jag skulle vilja uppleva igen är känslan av spänningen det innebar av att ha sitt eget hem och den där första natten i min första alldeles egna lägenhet.

Ett annat ögonblick är så klart när jag tog studenten. Hela den dagen var som en enda lång glädjeyra. Anledningen till att jag skulle uppleva det igen är att jag skulle vilja ta till vara den dagen bättre för egentligen minns jag inte så jättemycket av den förutom lite här och lite där. Det är mest den glädje man kände som har fått ta över för de verkliga minnena, vilket är lite synd kan jag tycka.

Kan ju finna många man saknar men de som ändå är mest saknade är ju de som inte längre finns med en. Någon som jag saknar är min morfar som lämnade denna värld 1999   

Nu är det så att jag följer på tok för många bloggar, men det finns några som jag följer mer än andra så klart. Därför tar jag bara upp några få. Listan skulle bli på tok för lång annars...

Melahs Place (Min systers blogg)

Gaymasen

Spiderchick

Egoina

A'la Foto

När det ska vara nytagen bild så SKA den så klart vara tagen under dagen annars räknas det inte. Sagt och gjort så knäppte jag lite bilder, några bättre än andra... Några knäppa blev det också och de kanske jag visar om ni ber riktigt snällt ;) Så länge får ni hålla till godo med denna.

För ett par år sedan ungefär så drabbades jag av så kallad sömnparalys (sömnförlamning). Det innebär att man är vid medvetandet men att kroppen och musklerna är avstända. Slömnparalys kan förekomma både när man är på väg att somna in och när man vaknar. När man upplever detta kan man ha hallucinationer och en känsla av att man är utanför sin kropp.

Första gången det hände mig så var det när jag vaknade. Jag låg hemma i min säng, vaknade upp och kunde inte röra mig. Det kändes som att jag var totalförlamad samtdigt som jag klart och tydligt kunde känna madrassen under mig och täcket ovanpå mig. Det kändes också ungefär som att någon låg över min överkropp och höll fast mig, var som ett tryck. Jag minns att jag tittade upp i taket (ögonen kunde jag röra) och att paniken växte ju längre tiden gick. I efterhand så har jag läst lite om det och vet att det inte vara så lång stund, men det kändes verkligen som en evighet just då. 

Efter det så fick jag inom loppet av en månad uppleva detta ytterliggare tre gånger. En gång när jag vaknade och två gånger när jag gick ner väldigt långt ner i avslappning. Sedan dess har det inte hänt någon mer gång och jag hoppas att det inte gör det igen. Visst, nu vet jag ju att jag vaknar upp ur det, men det är ändå en väldigt obehaglig känsla!