Sitter just nu och lyssnar på låten So Blessed med Mariah Carey. Den titeln stämmer rätt bra in på mig själv. Har aldrig funderat så mycket över det, men jag är verkligen blessed. Jag har en familj som alltid finns där. Jag vet att oavsett vad som händer så har jag dem på min sida. Det finns stunder i mitt liv då jag inte trott att det finns någon i hela världen som älskar mig, att ingen bryr sig. Fast jag tror att även då så visste jag någonstans undermedvetet att det inte var sant. 
Visst, det finns så mycket som jag inte har, men vad vore egentligen livet utan familjen? Inte mycket. 

Jag känner verkligen att min familj är en gåva. Det är inte alla som har den turen att få en familj som min. Visst är det saker man stör sig på ibland och att det kan bli tjafs ibland, men det går snabbt över. Jag älskar er, hoppas ni vet det.

Idag går det verkligen upp och ner i humöret. Förut var allt skit och nu känns det bra igen och är redo att ge mig ut i kylan för en promenad till affären. Känns som att jag har en förkylning på gång, så ska handla lite citron och ingefära som förhoppningsvis kommer att hålla förkylningen borta!

Ingen bra början på det nya året... 

Börjar med att jag får ringa kundtjänst på Telia för att jag inte får någon ordning på nya bredbandet. Visar sig då att jag inte alls behöver ha en grej som tjejen jag pratade med sa när jag skaffade det, så imorgon blir det ner till Telia för att reklamera. Tänker faan inte betala för något jag inte behöver!

Utöver det så har jag en skitdag med vinterdepressionen. Minsta motgång känns oöverkomlig och tårarna är hotande nära.

Vill faan inte må så här längre! Kan verkligen ett par missade dagar av tabletterna göra så stor skillnad??

Jag har verkligen ingen som helst inspiration i bloggandet just nu, men här kommer i alla fall lite bilder på det jag fick i julklapp. Bättre sent än aldrig ;)

Från mamma och pappa.

Från mormor.

Från brorsan.

Från mamma och pappa.

Ytterligare en bok från mamma och pappa.

Cupcakes-skålar från syrran och hennes sambo.

Från, ja som ni ser, mamma och pappa.

Dubbelring från mamma och pappa som jag fick på morgonen.

Örhängen från mamma och pappa.

Klockhalsband från mamma och pappa (har haft den på mig varenda dag sedan jag fick den).

En mysig filt till kalla kvällar i soffan fick jag av mormor.

En väggdekor till köket fick jag av syrran och hennes sambo.  

Fick även en ring från en vän till familjen och hennes dotter, men den har jag tyvärr inte hunnit ta något kort på än, så det kommer senare.         

Jag tänkte att jag skulle bli lite personlig och dela med mig av en del av mitt liv som jag sällan pratar om. 

Varenda vinter blir jag nedstämd, ingenting är roligt och tårarna är inte långt borta. Jag lider av så kallad vinterdepression. 

Det är inte varje dag som det är så som jag beskrev det och tur är det för det skulle jag inte överleva. Just nu är jag dock inne i en ganska stabil period, men det finns perioder då ingenting är kul och jag helst av allt skulle ligga i soffan och titta på serier hela dagarna. Då räcker det med en enda tanke och tårarna är hotande nära igen.  

Jag ville dela med mig av det här för jag tror att det är många som lider i ensamhet och i tystnad. Man tror oftast att man är ensam med sina känslor, men det är man inte. Det finns alltid någon annan som känner exakt likadant och kanske är den personen till och med närmare än man tror...

Den här videon gjorde jag som en extra julklapp till mina föräldrar bara från mig.

Det här fotot tog jag en dag som verkligen inte var bra alls utan allt bara var jobbigt. Men ibland kan man faktiskt se det fina i en sorgsen bild efteråt när allt inte känns lika jobbigt längre... 

Modell: Jag

Fotograf: Jag

Kamera: Canon IXUS 95